Det är halvtid i regeringens mandatperiod och Sveriges biståndspolitik har genomgått stora och historiska förändringar. RESCUE har sammanställt rekommendationer för Sveriges humanitära biståndspolitik framåt med utgångspunkt i omvärldens utmaningar.
Världen präglas av ett ökande antal konflikter med ett krig mitt i Europa och ett potentiellt storkrig i Mellanöstern, ökade klimatförändringar som leder till extremväder och förvärrar den globala hungerkrisen samt en utbredd ekonomisk kris.
Läs våra förslag kring den roll som Sverige kan spela för att vända utvecklingen.
5 förslag för Sveriges humanitära bistånd
1. Hjälp där det behövs som mest
Antalet människor i behov av humanitärt stöd uppgår till nästan 300 miljoner och antalet människor på flykt har ökat till 120 miljoner. Fördelningen är ojämnt koncentrerad till särskilt sårbara stater i skärningspunkten mellan konflikt och klimatkris.
Att nå människor i svåra miljöer är en komplex utmaning - särskilt på platser där Sverige och det internationella samfundet inte erkänner legitimiteten hos de de facto myndigheter som sitter vid makten. Men för att nå det svenska biståndsmålet om fattigdomsminskning och FN:s globala mål måste sårbarhet och instabilitet motverkas aktivt. Sådana insatser minskar inte bara säkerhetshot för lokalbefolkningar utan skyddar även svensk säkerhet.
Sverige bör därför öka andelen bistånd till särskilt sårbara och konfliktdrabbade stater genom att säkerställa att hälften av det bilaterala biståndet till dessa. I stater där Sverige inte kan samarbeta med sittande regeringar eller regimer, är samarbete med organisationer i det civila samhället - inklusive kvinnorätts- och kvinnoledda organisationer – avgörande. Dessa är ofta är bäst lämpade för att identifiera människor med störst behov, förhandla om tillträde med nyckelaktörer och se till att bistånd kan levereras till svåråtkomliga samhällen.
2. Samarbeta med lokala kvinnorättsorganisationer
Ett effektivt arbete i kris och konflikt kräver lokal kunskap och förankring. Sverige måste stå upp för Grand Bargain-målet om att minst 25 procent av humanitärt bistånd ska gå till lokala organisationer i samarbetsländer.
Genom att investera i lokala partnerskap stödjer humanitära och utvecklingsaktörer samhällenas motståndskraft, stärker det lokala civila samhället och de befintliga lokala systemen. Dessa lokala strukturer kan också vara avgörande för att främja jämställdhet, mångfald och inkludering. Det är viktigt att kvinnorätts- och kvinnoledda organisationer får ta del av både finansiering och beslutsfattande.
Kvinnorätts- och kvinnoledda organisationer är bäst lämpade att bedöma och tillfredsställa kvinnors och flickors behov, och att vara med och arbeta för att makten omfördelas.
3. Stärk samverkan mellan olika slags bistånd
Det ömsesidigt förstärkande sambandet mellan utvecklingssamarbete, humanitära insatser och fredsbyggande arbete är väldokumenterat. Kombinerade insatser bör underlättas genom utformningen av riktlinjer, ansöknings- och rapporteringskriterier för svenska biståndsmedel.
4. Främja jämställdhet som motståndskraft
Jämställdhet utgör en grund för ett samhälles motståndskraft och är ett skydd i kris och konflikt. Arbete för kvinnors och flickors rättigheter och mot skadliga könsnormer behöver därför vara en del av arbetet även i de mest sårbara och konfliktdrabbade samhällena. Lösningar ska i första hand inte bara ta hänsyn till kvinnors diskriminering, men också stärka kvinnor som förändringsaktörer.
De eskalerande humanitära kriserna vi ser idag drabbar kvinnor och flickor oproportionerligt hårt. Dessutom pågår ett globalt bakslag för kvinnors och flickors rättigheter. Sverige har goda förutsättningar att fortsätta sitt starka globala ledarskap för en mer jämställd värld. Att misslyckas med att effektivt komma till rätta med bristande jämställdhet mellan könen har en negativ effekt på den övergripande humanitära insatsen. Resultaten kommer bli begränsade utan en feministisk strategi som utgår ifrån starka, finansierade partnerskap med kvinnoledda organisationer.
Alla områden i det privata och offentliga livet behöver genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv för att främja katastrofberedskap, riskreducering, och konfliktlösning. Sverige bör säkerställa kvinnors fulla delägarskap och deltagande i utformningen av svenskfinansierat bistånd.
5. Stärk den humanitära rätten
Glappet mellan humanitära behov och humanitärt bistånd växer vilket kräver ökad finansiering av humanitärt bistånd. Men enbart ökade resurser är inte tillräckligt för att ta itu med dagens svåra kriser. Vi måste skydda den humanitära rätten för att överhuvudtaget kunna nå människor i nöd.
Konflikter är den främsta drivkraften för behovet av humanitärt stöd på många platser (se RESCUE:s Emergency Watchlist rapport 2024) och krig utkämpas i allt större utsträckning utan hänsyn till internationell rätt – med civila som offer. Trots att internationell humanitär rätt kräver att civila skyddas i strid och har tillgång till humanitärt stöd, ser världen ut att befinna sig i en “tid av straffrihet”, där lagar avsedda att skydda civila ses som valfria.
Dessutom använder parterna i konflikter i allt större utsträckning livsnödvändigt bistånd som ‘vapen’ i konflikt och blockerar det från att nå civilbefolkningen.
Människor i närmare 40 länder upplever för närvarande stora begränsningar av humanitärt tillträde i konfliktområden. För att ta itu med brott mot internationell humanitär rätt behövs inte nya regler eller lagar, utan ett återupplivat engagemang för att de som finns upprätthålls.
Sverige bör nyttja sin starka och oberoende röst för att trycka på för humanitärt tillträde och respekt för internationell humanitär rätt. Ansvarsutkrävande för brott mot internationell humanitär rätt bör vara centralt för Sveriges humanitära diplomati och genomföras i samarbete med andra stater och icke-statliga aktörer.
Läs mer
- Internationell humanitär rätt.
- RESCUE:s arbete med ett särskilt fokus på kvinnor och flickor.